Bulimi är en allvarlig form av ätstörning som innebär att man hetsäter, oftast flera gånger i veckan, och sedan kompenserar ätningen med kräkning, laxermedel, överdriven träning, bantningspreparat mm. Bulimi är, tillsammans med anorexi, en av de vanligaste ätstörningarna idag. Bulimi förekommer hos ca 1-2 % av kvinnor i åldrarna 18-30 år. Bulimi kan vara svår att upptäcka för omgivningen då personen inte nödvändigtvis är underviktig.

Det är svårt att veta vad som orsakar bulimi. Det finns många olika teorier som har skiftat fram och tillbaka genom åren. Psykologiska teorier om barndom och uppväxt blandas med biologiska teorier om rubbningar i nervsystemets funktion. Det är sannolikt en kombination av många olika faktorer som leder till att en ätstörning utvecklas.

Personer med bulimi lider ofta av både fysiska och psykiska symptom. Koncentrations- och sömnproblem är vanligt men också mag- och tarmproblem, magsår och näringsbrist. Näringsbristen i sin tur kan leda till bland annat muskel- och njurskador. Hos kvinnor kan menstruationen försvinna eller bli oregelbunden. Många personer som lider av bulimi får tandskador då magsafter kommer i kontakt med tänderna efter kräkning. Detta fräter också på matstrupen. I vissa fall kan man få blåaktiga naglar, uppfransade nagelband, suddigare syn och hårdare hjärtklappning.
  Om man har bulimi låter man bli att äta vissa närningsämnen som t.ex. kolhydrater, fett och socker eftersom dessa förknippas med att gå upp i vikt. Men det leder istället till att kroppen får ett naturligt sug efter just de ämnen man vill undvika. Kroppen framkalla då en attack av hetsätning i ett försök att få i sig dessa näringsämnen.
  Under en bantningsperiod ställer kroppen in sig på svält genom att dra ner på energiförbrukningen. När hetsätningsattacken kommer har kroppen blivit van att klara sig på mindre energi. Då blir kroppens naturliga reaktion att lagra kalorierna från hetsätningen istället för att förbränna dem. Detta kan leda till en ond cirkel. Försöken att minska sin vikt leder istället till att man går upp i vikt, vilket ger en känsla av att man måste banta hårdare.

Behandlingen av bulimi sker främst med psykoterapi, antingen individuellt eller i grupp. Man får hjälp med att förändra sitt sätt att äta och att bearbeta andra frågor som känns svåra.
  En annan behandling som kan vara till hjälp är antidepressiva läkemedel. Ett preparat man använder är SSRI som har en viss effekt men som inte fungerar lika bra som psykoterapi. Behandling med antidepressiva läkemedel bör därför ske i kombination med psykoterapi och inte som enda behandlingsformen. 
  Det finns en risk för
återfall efter behandling, särskilt i samband med att man utsätts för stress eller nya utmaningar. För att motverka återfall brukar ofta uppföljningar eller samtal anordnad.